Jag vet inte hur man gör sånt här, de är inte jag. Jag är inte den personen som kan summera sina känslor i en text, men idag tänker jag i alla fall försöka. Den här texten kommer från mitten av hjärtat, dedikerad till en person som tog mig med storm. En person som förändrade hela mitt liv

"Jag kan inte tvinga dig att älska mig. Jag bara hoppas. Alla gånger jag sa att jag älskade dig, alla gånger jag skrev det. Jag menade det så mycket mer än du kan ana.

Alla säger åt mig att gå vidare. Han vill inte ha dig, och jag har fattat de. För länge sen. Jag vet. Men det får inte mitt hjärta att sluta hoppas. Sluta hoppas på att en dag kommer den personen jag är, bli hel igen. Jag kan inte bara stänga av mina känslor. Jag sa att jag kommer älska dig för evigt. Och jag menade det. Det var ingen lögn. Jag gjorde så många fel som jag ångrar.

Jag borde sagt att du var underbar varje dag, för du var det. Jag borde berättat varje dag att du sken upp mitt eviga mörker som en sol. Jag borde sagt att jag älskade dig mer och mer för varje dag som gick.

För det var sanningen.

Det finns någon dum anledning till att jag inte kan släppa taget. Allt jag vart med om, det dåliga. Inget av de mäter sig med att förlora dig. För det gjorde inte så här ont på insidan. Jag känner mig inte som mig själv längre. Jag vet att en kille inte definerar vem man är. Men jag känner mig så vilsen utan dig. Jag vet inte vem jag är. Jag försvann, när du gjorde det. Och jag hittar inte tillbaka förens du gör det. Allt jag vart med om har bara lärt mig hur viktigt de är att hålla fast vid saker som är äkta. Det är därför jag inte VILL släppa taget. Jag älskar dig nu, lika mycket som jag gjorde först. Kärlek vid första ögonkastet. Du var min enda anledning till att le.

Det var bara du som fick mig gå upp när jag var svag."