Ja, till vad som hände igår.
Var medvetna om att jag och Erika tror på vad som helst. Vi är otroligt lättlurade.
Och blir rädda för nästan allt, även om man vet att en person skojar, så blir man ju rädd?


Efter att jag kom till Erika så lockade jag håret lite vi tog det lugnt och sånt.
Sen bestämde vi oss för att vi skulle åka till Jesper, och vara med han och Filip. Så var vi där inne i någon timme och typ pratade och massor, tills vi bestämde oss för att gå ut istället och göra något. Vi skulle ju ändå gå hem så dom kunde ju följa oss en bit.

Så vi går ut, och jag vet inte riktigt när dom började berätta om Jesper "granne", men dom berättade att han var jätte mysko/skum, och typ hatar när folk går på hans tomt, att han hotade folk som gick på han tomt. Sen sa dom att han hade en skylt som det står ägg till salu på, och typ en docka hängandes i ett träd, eller en flaggstång eller något. Och då tyckte jag och Erika att dom överdrev så vi trodde såklart att dom skoja. Det lät ju som om det var lite väl skumt/överdrivet.
Men bara för att vi inte tror dom så vill dom visa oss istället. Och det kändes ju inte bra alls. Men vi går upp mot vägen och börjar gå där istället. Går mot hans hus. Så stannar dom där det är ett(vad de ser ut som)övergivet hus. Och visar in mot skogen vart hans hus är. Liksom mot skogen där det lyser. Och jag och Erika tvär stannar. Inte en chans att vi går in där.
Men infarten till hans hus är bara några meter bort så vi går där istället. Och jag och Erika, särskilt jag, tvekar jätte mycket. Jag står kvar ute vid vägen. Nästan mitt på vägen.

Dom säger åt oss att kolla upp mot träden efter dockan, men nej där hänger absolut inget i flaggstången. Så självklart måste dom ju skoja tänker vi. För dom ändrar sig om vart den ska hänga och massor.
Så vi går lite närmare. Då ser vi skylten som det står ägg till salu på. Så jag och Erika tänker till lite då.

Det kändes helt fel. Och jag ville bara börja gå hem. Hade en riktigt dålig känsla om det. Så jag försöker få Erika att inte gå in. Att vi ska dra istället. Ville absolut inte att hon skulle lämna mig ensam på vägen. Men dom börjar gå in lite grann på infarten, men inte så det ser ut som om man vart där inne, typ bara som om man stått där ute på vägen. Dom kollar på huset. Bla bla bla.
Så kommer det en bil, körandes ganska fort. Ja på andra sidan av vägen, men så byter den fil som om den ska plocka upp någon liksom. Det första jag och Erika tänkte det var ju pedofil. Så vi börjar gå lite grann.
Och Jesper börjar gå mot oss och säger gå, så vi börjar gå ännu längre/fortare. Men så kollar vi bak och där står bilen, deni bilen pratar med Filip. Och Jesper trodde det typ va en väktar bil eller något, att dom skulle kolla vad vi höll på med eftersom vi började gå därifrån ganska fort när bilen kom, så han börjar gå mot Filip, och ställer sig där också.
Men så ser man att det är en firma bil.
Jag och Erika står ganska långt bort på vägen och väntar. Och då börjar ju jag tro att det är Filips pappa eller något. Och Erika säger att vi borde gå och hälsa, men jag tycker att vi ska stanna där vi är. Så vi står kvar istället.(Klockan vid det tillfället var typ halv 1-1.) Väntar medans Filip och Jesper pratar med den i bilen.

Så börjar dom gå mot oss. Och bilen den svänger in på uppfarten och stannar där! Så det var alltså han som bodde där!
Så jesper och Filip kommer fram till oss, och säger "Börja gå."
Men så vill Erika, så duktig som hon är se gubben. Så hon stannar och kollar, och det gör Jesper också. Och då hade han tydligen sett dom innan han skulle in i huset. Och han hade börjat gå upp mot vägen. Mot oss. Fast det visste inte jag då. Utan jag hör bara Jesper säga, "spring spring". Och alla 4 springer för livet. Springer utmed staket vid bilvägen, och sen ner för den lilla stigen på sidan som vi kom upp från. Och jag trodde ju han va där, likosm bakom oss på väg.
Vi springer in bakom en bil för att hämta andan och gömma oss. Så väntar vi på något ljud alls uppifrån bilvägen.

Och Jesper säger: Han vet vart jag bor, han vet att det var jag. Bla bla bla.
Och jag vill ju bara in någonstans, så jag ber dom att vi ska springa hem till Jesper. Och tror nog alla tyckte det var en bra idé.(Saker blir läskigare när man springer)
Och för att komma till Jesper så måste man gå på en grusväg med höga buskar på sidorna, inga lampor. Ingenting. Liksom helt tomt. Så vi springer där, och då säger Filip : Kolla åt sidorna han kan komma vid buskarna. Kan ju säga att jag själv sprang ännu mycket fortare då. 
Ttydligen så finns det en väg från gubbens hus, till Jesper. Alltså in på hans tomt. Så vi skyndar oss in i huset. Och låser.
Jespers föräldrar är inte hemma, det är bara hans syster. Klockan är väl kvart i 1 nu typ. Så vi sätter oss i köket. Försöker ta det lugnt. Drar ner persienner och sånt.
Och jag och Erika försöker få tag i någon som kan köra oss, annars behöver vi gå. Och vi är total rädda. Dom säger liksom att han kan vänta där ute, kan följa oss hem.

Ni vet när man är rädd så kan man ju inbilla sig ljud. Men vi hörde lite ljud. Hälften inbillade vi oss säkert.
Och resten är ointressant.
Det hände inget. Vi pratade om det, men tänk om inte jag vart så feg och vart med. Då hade dom gått in. Och det hade inte slutat bra. Eller tänk om dom gått in och jag stått kvar. Själv på vägen. Och gubben hade kommit och dom hade behövt gömma sig. Vafan hade jag gjort om han åkt mot mig liksom. 
vi hittade någon som kunde köra oss. Så vi fick skjuts. Och kvällen slutade bra iallafall. Eller iallafall helt okej. Vi var hemma vid 2. Jag somnade vid 4, halv 5. Och ja, nu sitter jag här. Vid liv, tack gode gud.

Vet ännu inte säkert om dom skojade, tror inte det. Vi sa liksom att vi skulle bli skit sura. Dom fick en chans att säga att dom drev. Men dom lovade.
Så, det var min kväll!